Ingermanländarnas krigsflyttningar

Stilleståndsavtalet år 1944 och de ingermanländska krigsflyttarna

Finland mottog åren 1943-44 omkring 63 000 ingermanländska civilpersoner och krigsflyttare som tyskarna evakuerat från de besatta områdena söder om Leningrad.

Efter fortsättningskriget slöt Finland ett stilleståndsavtal med Sovjetunionen. I avtalets 10. artikel förband sig Finland att återlämna alla de sovjetiska medborgare som hade "internerats eller med tvång förflyttats till landet". Från början var det oklart huruvida artikeln gällde även de ingermanländska krigsflyttarna. Den finska regeringens inställning var att krigsflyttarna kunde återvända till Sovjetunionen, men att tillbakaresan skulle företas frivilligt. De ingermanländska krigsflyttare som ville stanna kvar i landet skulle få göra det. Också den sovjetledda allierade kontrollkomissionen godtog principen om frivillig återflyttning. Någon slutlig visshet om kontrollkommissionens hållning erhölls dock aldrig.


På perrongen ordnades det med dans.
För mera information om fotografiet: Se framsidans fotografi.


Krigsflyttarnas återvändo och motiv för flyttningen

I motsats till den allmänna uppfattningen utlämnade de finska myndigheterna inte ingermanländska krigsflyttare till Sovjetunionen. Myndigheterna i Finland repatrierade endast huvuddelen av de 332 ingermanländska föräldralösa barn, vilka kontrollkommissionen krävde att skulle återsändas. Bakgrunden till detta krav var uppenbarligen att de finska myndigheterna inte hade haft rätt att fatta adoptionsbeslut om barn som var sovjetiska medborgare.

Ett av målen för forskningsprojektet är att undersöka vilka alternativ ingermanländarna upplevde att de hade och vilken information de fick om villkoren för att återvända till Sovjet eller stanna kvar i Finland. Även de de finska och sovjetiska myndigheternas övriga agerande utreds.

De finländska socialmyndigheterna började i oktober 1944 förbereda ingermanländarnas återflyttning varvid 33 587 av dessa inom en dryg vecka anmälde sig för tillbakaresa. Kontrollkomissionen åtog sig en aktiv roll ifråga om främjandet av de ingermanländska krigsflyttarnas återvändo till Sovjetunionen. Dess övertalningsverksamhet resulterade i att ytterligare omkring 17 500 ingermanländska krigsflyttare anmälde sig för återvändo. De återvändande ingermanländarna transporterades till Sovjetunionen 4.12.1944 - 15.1.1945 då kriget mot Tyskland ännu pågick.

På basis av artikel 10 i stilleståndsavtalet repatrierade de finska myndigheterna veterligen 278 ingermanländska föräldralösa barn. Ifråga om de övriga avser forskningsprojektet att undersöka de åtgärder som företogs liksom samarbetet mellan de finska myndigheterna och den allierade kontrollkommissionen. Sammanlagt kom omkring 55 000 ingermanländska krigsflyttare att återvända till Sovjetunionen, vilket motsvarar omkring 87 % av alla de som anlänt. Omkring 8 000 ingermanländare valde att inte flytta tillbaka till Sovjetunionen. På grund av de osäkra förhållanden som rådde i Finland under den här tiden sökte sig en betydande del av de som stannat kvar till Sverige åren 1944-1946. År 1953 fanns det 3 748 ingermanländare kvar i Finland, vilka så småningom beviljades finländskt medborgarskap.

Beslutet att återvända till Sovjetunionen återgick ofta på en längtan tillbaka till hemtrakterna och en önskan om att återfinna förlorade familjemedlemmar. En betydande faktor var även ingermanländarnas besvikelse och missnöje med förhållandena i Finland. Man betalade en betydligt lägre lön till ingermanländarna än till den finska arbetsföra befolkningen. På lokalt plan förekom det även tvister mellan finländarna och ingermanländarna på grund av att anpassningen till en ny och främmande miljö hade visat sig vara svårare än väntat. Finlands politiska läge efter stilleståndsavtalet var även den osäker. Tysklands kommande militära nederlag kunde hösten 1944 skönjas klart, varför en del ingermanländska krigsflyttare ansåg det riskabelt att stanna i Finland.

De finska myndigheterna och de sovjetiska myndigheternas samt kontrollkommissionens informations- och påtryckningsverksamhet

Då man i Finland upplevde kontrollkommissionen som ett hot blev de ingermanländska krigsflyttarna en fråga som den finska regeringen så snabbt som möjligt försökte få avklarad i all tysthet. Samtidigt började Finland även bygga upp sina nya, efterkrigstida förhållanden till Sovjetunionen. Dessa omständigheter utgör bakgrunden till de finländska myndigheternas förberedelser för de ingermanländska krigsflyttarnas återvändo till Sovjetunionen.

Sovjetunionen önskade å sin sida att dess medborgare skulle repatrieras. För att förbereda resan tillbaka grundade kontrollkommissionen 21 uppsamlingscentraler runt om i Finland. I november och december 1944 arrangerade officerare i kontrollkommissionen hundratals informationsmöten för ingermanländarna och bedrev en intensiv påtryckningsverksamhet för att förmå också de övriga krigsflyttarna att återvända till Sovjetunionen. Det är meningen att forskningsprojektet skall undersöka hur de finska myndigheterna och de olika politiska grupperingarna i landet förhöll sig till dessa aktiviteter. Projektet undersöker också i vilken mån de finska myndigheterna övervakade de ingermanländare som stannade kvar i landet.


De ryska myndigheterna visar upp en karta för krigsflyttarna. På kartan ser man den nya gränsen mellan Finland och Sovjetunionen efter stillståndsavtalet. Kartkäppen pekar på Leningrad eller området strax norr om staden. På affischen står det (fritt översatt till svenska): "Er hälsar den väldiga Sovjetunionen, fästet för folkens vänskap i vårt hemland." Texten baserar sig på Sovjetunionens dåvarande nationalsång. "
För mera information om fotografiet: Se framsidans fotografi.


De ingermanländska krigsflyttarnas placering i Sovjetunionen

Samtidigt som kontrollkomissionen i Finland i slutet av år 1944 lockade de ingermanländska krigsflyttarna att återvända till Sovjetunionen förberedde regeringsmyndigheterna i Sovjetunionen i tysthet deporteringar av återflyttarna. Ingermanländarna hade velat återvända till sina gamla hemtrakter, men de sovjetiska myndigheterna ansåg att de var opålitliga på grund av vistelsen i Finland. Därför blev ingermanländarna istället transporterade till mer avlägset belägna områden som Kalinin (Tver), Novgorod, Pskov, Velikije Luki och Jaroslavl. Där levde de i torftiga förhållanden tills de under senare delen av 1950-talet kunde börja söka sig västerut till områden som Estland och Karelen. Möjligheten att återvända till Ingermanland uppstod först på 1970-talet. Undersökningens syfte är att skapa en helhetsbild även av dessa händelser.

De repatrierade flyktingarna i efterkrigstidens Europa

Forsknigsprojektet undersöker även ingermanländarnas skeden som en del av Sovjetunionens politik gentemot de sovjetmedborgare som återvände till sitt hemland. Det andra världskriget medförde väldiga folkförlyttningar då flera tiotals miljoner personer i Europa flyttade eller förflyttades under krigsåren. På basen av 1945 års avtal i Jalta repatrierade de västallierade omkring 1,8 miljoner förutvarande sovjetfångar- och medborgare till Sovjetunionen. På grund av ökande motsättningar mellan de västallierade och Sovjet blev ca 0,5 miljoner sovjetiska medborgare och andra östeuropéer kvar på områden kontrollerade av de västallierade.

I Sovjetunionen företogs såväl under tiden före världskriget som under och efter detta deportationer av ett femtontal nationella minoriteter, vilkas lojalitet gentemot den sovjetiska federationen misstroddes. Åtminstone två miljoner personer tillhörande dylika nationella minoriteter och bland dessa även ingermanländarna drabbades av den sovjetiska deportationspolitiken. De ingermanländska krigsflyttarna utgör en del av efterkrigstidens omfattande folkförflyttningar och de statliga strävandena att återställa och omskapa de territoriella befolkningsförhållandena.


En kvinnlig krigsflyttare på taltribunen. I bakgrunden skymtar en bild av generalissimus Josef Stalin.
För mera information om fotografiet: Se framsidans fotografi.

Till början


Stilleståndsavtalet år 1944 och de ingermanländska krigsflyttarna

Krigsflyttarnas återvändo och motiv för flyttningen

De finska myndigheterna och de sovjetiska myndigheternas samt kontroll- kommissionens informations- och påtrycknings- verksamhet

De ingermanländska krigsflyttarnas placering i Sovjetunionen

De repatrierade flyktingarna i efterkrigstidens Europa


- - -


Suomeksi

По-русски

In English

Auf Deutsch